My place

Nästan helt färdigt tack vare mitt hjärta som vart hemma och fixat medan jag varit i skolan. Puss!


Sovrum

Innan..



Halvklart


Torsdag

Eller den femte dagen på Rågången 14. Lägenheten ekar och trots att tvn är igång saknar vi soffa. Har i alla fall fått ordning på våra sovrum och köket har vi använt flitigt ;) I helgen blir det att åka hem till Pålsboda igen och hjälpa till på mammas 40årsfest och fira mitt hjärta. Ikväll ser det ut att bli party, det första i Linkan för min del!

Så nu ska det pluggas matte med min sambo och vilas ut inför kvällen. Puss!


Ut ur det gamla in i det nya?

Ny lägenhet, ny dator, nya människor, nytt liv. Det går framåt tack vare underbara människor som stöttar. Nu ska jag ta vara på sista dagen i mitt rum (som just nu inte är mycket till rum, helt tomt buhu) och sedan ha kalas för bästa mammi som fyller 40 om en vecka! Ska hinna med massa jakob också, puss!

Vardag

Dagen har spenderats på marieberg med joppe, mycket trevligt! Glömde dock att köpa det jag egentligen var där för, så blir ytterligare en runda snarast. Haha på mig va. Nu har jag - tack vare underbara föräldrar insett att jag gör lite vad jag vill med mitt liv. Bara jag gör något. Och det är just det som pågår nu. Hoppas allt går vägen bara! Nu ska vi köra lite promenix och sen bada, göttt.

Söndag

Har ett halvår med mitt hjärta idag. Du gör mig lycklig.

Den dagen framtiden kommer ikapp oss

Jag har flytt länge nog. Samma dag beskedet kommer ska jag fatta alla beslut och kämpa för att nå någonstans. Oavsett hur många liter tårar det går åt. Det jag en gång gjort så lätt är nu det svåraste jag varit med om. Jag vet att jag har stöd från många håll men ändå känns det som att det finns en viss vilja till resultat. Tänk om jag vill ta mig ur beslutens tid utan resultat? Får man göra så?

Många ska flytta iväg och många ska vara kvar. Att lämna Pålsboda och familjen är konstigt nog inte den svåra biten, för jag vet var mitt hjärta hör hemma. Det svåraste är att anlända någonstans, någonstans där man ska trivas. Där man MÅSTE trivas, för man faktiskt har valt det helt själv. Sen finns det ju en detalj till. En sak jag faktiskt inte kan välja själv. En liten detalj som betyder så galet mycket. Någon jag inte vill trivas utan. Någon som jag vill leva och trivas med.

Jag antar att det är det här som kallas livet?

RSS 2.0